…blir större och större för varje dag. Just nu är den kanske som allra vackrast.
Vi tar våra rundor i trädgården, flickorna och jag.
Det finns alltid något att nosa på, eller ta en tugga av. Sekunden efter att denna bilden togs bet Majken av blomman på den stackars kungsängsliljan.
Mot nya äventyr.
Magnolians knoppar har slängt sina rockar. Det betyder att ingen frost accepteras. Denna tiden när magnolians knoppar blir större och större för varje dag är lite magisk och samtidigt nervös. Det får bara inte bli frost. Håll tummarna för det!
Vårfint utanför glashuset.
Ljuvliga vita narcisser ‘Genéve’.
Lilla älsklingen och snygga narcisserna ‘Ice Follies’.
Magnoliaknoppar kan man inte få nog av.
Det kan man inte heller av denna lilla stjärna.
Jag och flickorna firade vårdagjämning med att unna oss en stunds fixande i trädgården i eftermiddags. Runt åtta plusgrader och vindstilla. Det var så skönt!
Majken som närmar sig 15 veckor börjar se ut som en riktig liten hund. Jag tycker hon är sötare än någonsin och är helt tokig i denna lilla stjärna.
Här fixas det. Jag har flera frosttåliga krukor som tyvärr ändå frusit sönder i år. Jag behöver gå igenom alla mina krukor och sköta om dem lite. Något jag inte alls är sugen på, men de är faktiskt inte så fina längre. Det är skillnad på snygg patina och fult slitet.
Krokusarna blommar för fullt.
Lilla Fanny som snart fyller 13 år.
Jag planterade några narcisser och gyllenlack.
Varje år vid den här tiden brukar jag lägga ut kogödsel och barkmull som jordförbättring. I år kanske jag hoppar det. Dels har jag inte riktgt tid och dels är jag inte så sugen på att Majken ska gå och mumsa på det hela våren.
Majken sniffar lite oskyldigt på krokusen, sen tar hon ett bett…Så ser trädgårdslivet ut för en liten norfolkterriervalp.
Det är härligt att vistas i glashuset nu. Alldeles lagom temperatur. Det behöver dock en riktig vårstädning. Inte minst taket blir väldigt smutsigt eftersom pilen skräpar så mycket. Kanske blir det tid till det i helgen.
Här är hon som tar all vår tid just nu. Idag har Majken och jag varit på Blomsterlandet en sväng. Det gäller att börja i tid när man ska bli en trädgårdshund.
Krokusar och julrosor. Julrosorna under magnolian frodas inte direkt. Jag misstänker att jorden är både lite för sur men också för torr.
Jag har inte så höga förväntningar på mars och blir därför så himla glad dagar som denna när solen skiner och bjuder på ett härligt vårljus.
Hakonegräset i ellipsen är nedklippt.
Snöklockorna blommar för fullt.
Runda former i olika storlekar och sorter. Det är liguster (som tappat bladen), idegran och klätterbenved.
Lilla Fanny som snart fyller 13 år njuter i vårsolen.
Älskar dessa former och färgerna. Den lilla kopparlönnen börjar minsann likna ett riktigt träd. Himmel vilken tid det har tagit. Kopparlönnar är verkligen långsamväxande.
Majeken var såklart också med på trädgårdsrundan. Allt var frid och fröjd tills hon gav sig på julrosorna. Då gick vi in.
Det är så härligt i glashuset nu. Rosmarinen blommar för fullt. Citrusarna har sett bättre dagar. Något hände med dem i höstas. Eventuellt fick de för mycket vatten, men jag vet inte riktigt. Pelargonerna skjuter nya skott och jag skulle behöva plantera om dem.
Majken tycker att det är spännande, men blir snabbt uttråkad och börjar äta jord och pelargonblad.
På förmiddagarna går vi en runda i skogen och på eftermiddagen en runda i trädgården. Runda och runda. Lilla Norfolkterriern Majken (11 veckor) far hit och dit och jag kollar vårtecken samtidigt som jag måste ha stenkoll på det lilla yrvädret.
Här far hon fram bland snödroppar och krokus.
Vattnet är alltid godare utomhus.
I helgen som gick röjde jag och maken i trädgården. Vi hann inte med allt, men klippte bland annat ner hakonegräset i ellipsen och sockblommorna.
Hon står inte stilla många sekunder.
Förra året klippte jag inte så mycket på hortensiorna. Jag funderar på att inte göra det i år heller. Då blir blommorna mindre vilket inte är så dumt. De blir nämligen rysligt tunga när det regnar annars.
Majken må vara mycket ung och mycket liten, men hon vet när det är något som är värt att rulla sig i…
Jag ser fram emot en ny trädgårdssäsong. Undras vilken färg jag ska ha på penséerna i år?
Majken tycker det är toppen att komma ut i trädgården. Jag tycker också det är trevligt, men det kliar i fingrarna att börja greja. Det kan jag dock glömma eftersom jag måste ha full fokus på denna nyfikna och företagsamma lilla tjej.
Här är hela gänget på väg ut i trädgården.
Det ska nosas.
Älskade Fanny som fyller 13 år i april. Lite grå om nosen och hör ganska dåligt. Men, hon är pigg och glad och tycker livet är toppen.
Denna trädgårdsblogg är för tillfället också en valpblogg. Majken och jag skulle fota snöklockorna som just har slagit ut, men sen blev det några bilder på Majken också…
Vår lilla Norfolkterrier Majken (Adorabel Something Special) är nu 10 veckor och en helt underbar liten valp. Hon är allt vi kunde önska oss.
Snöklockor och vintergäck. Visst blir man glad?
Full fart bland snödropparna.
Hon far mest runt och utforskar. Än är allt nytt och spännande. Jag är så dålig på att ta biler när motivet rör sig. Jobbar med inställningarna på kameran, men lyckas inte så bra.
Nu är jag partisk, men är inte en norfolkvalp det gulligaste som finns?
Majkens första runda i trädgården. Allt är nytt och spännande. Det är minsann inte lätt att fota ett litet yrväder som far hit och dit. Flest bilder har jag på hennes rumpa.
Behöver jag säga att jag är störtkär i denna donna. Majken är precis som en liten Norfolkterrier ska vara. Hon är pigg, social, orädd och nyfiken till tusen.
Jag hade också planer på att fota snödropparna, men det blev inte en enda bild på några snödroppar kan jag säga.
Det är helt underbart att ha en valp i huset igen och det går hur bra som helst. De gamla tanterna accepterade henne direkt och Majken börjar förstå att de inte är intresserade av att leka.
Nu är hon äntligen här, vår lilla Majken (Adorabel Something Magic). I lördags körde maken och jag upp till Skien i Norge och hämtade Majken hos Anne Johnsen som har kennel Adorabel. Förutom mängder med valpgos och vuxenhundgos fick vi fantastiskt god mat och hade en mycket trevlig kväll. Tack Anne och Jan för ett oerhört generöst mottagande. På söndagen for vi hem igen och resan gick långt över förväntan bra med en valp som sov nästan hela tiden.
Majken är en liten Norfolkterrier och vi ser fram emot många fina år tillsammans med denna lilla stjärna. Som ni ser är hon helt underbar och så söt att man nästan dör. Båda jag och maken är helt förälskade i denna lilla varelse.
I förra veckan blev det plötsligt smällkallt och vi fick rejält med snö. Det kom lagomt till första advent och julstämningen infann sig omedelbart.
Idag har jag skakat bort alla mössor på kloten eftersom vi nu väntar töväder och då blir de lätt alldeles för tunga.
Lilla Myran som nu är 12 1/2 år gammal.
Ha en fin start på denna första vecka i december.
Höstsolen är mjuk och varm. Helgen har varit extremt social. I lördags arrangerade vi Gåsamiddag för familjen (16 pers). Jag tog ledigt i fredags för att hinna laga all mat. Jag tycker det är jätteroligt att laga mat och det är onekligen en hel del fix med alla tillbehör. Några gäster sov över och på eftermiddagen var vi på dubbel 75-års uppvaktning. Mycket trevligt och gott. När vi kom hem däckade jag i soffan med hundarna.
Tom kruka får stå framme ett tag.
Blodromroten blommar ännu och har gjort så sen juli. Det kan man inte annat än vara nöjd med. Ännu har Ambraträdet några av sina vackra blad kvar.
Just nu passa vi denne lille goding. Han heter Abbe och är Madickens bror. Abbe är helt underbar och det känns som att vi får tillbaka lite av vår lilla Madick. Abbe är en Norfolkterrier.
Vår älskade lilla Madick finns inte längre och vi saknar henne så oerhört mycket. I början av augusti upptäckte vi en liten bula på hennes huvud. När den inte hade försvunnit efter 1 1/2 vecka fick vi en tid hos veterinären. Där konstaterades att bulan skulle bort och några dagar senare opererades Madicken. Prover skickades iväg på analys och bara inom fyra dagar fick vi veta att det var mjukdelssarkom, grad 2. Det betyder att att det var en elakartad tumör. Denna typ av cancer drabbar främst ädre stora hundar över 30 kg. Alltså inte små terriers som inte ens fyllt två år. Vi var chockade! Remiss skickades till specialistsjukhuset i Helsingborg och vi fick snabb en tid där. Efter en CT såg man metastaser på lungorna också och det fanns därmed inget att göra. Den förväntade livsländen var 1-2 månader.
Vi hade naturligtvis hoppet att det skulle gå att operera, men vi hade också pratat igenom hur vi skulle agera om det inte gick. Man har ett ansvar som djurägare och det är att sätta djurets välmående över sin egen sorg. Därför valde vi att låta Madicken somna in i vår famn där och då. Detta var den 11/9.
Att Madicken var så ung bidrar säkert till att vi inte riktigt kan acceptera att hon inte längre finns. Vi saknar vårt glada, tokiga, gosiga och roliga lilla träsktroll så makalöst mycket. Vi sörjer Madicken, men också allt roligt vi skulle ha tillsammans med henne i många år framöver.
I förmiddags tog Fanny och jag en liten trädgårdsrunda. Den nosades och snusades och jag konstaterade att det känns helt ok att det är vinterväder i februari. Sen räcker det mer än väl med en eller ett par minusgrader.
Jag laddar lite för att jag ska beskära några växter ganska rejält nu när vårvintern är här. Fortsättning följer.
Som jag älskar denna lilla hund. Fanny (Norwichterrier) som blir 12 år i april är min ögonsten och jag kan inte få nog av henne. Hon är glad, pigg, rolig, trygg i sig själv och en riktig kelgris. Bättre kompis finns inte.
I måndags var det så mörkt att jag lät lampan utanför ytterdörren lysa hela dagen i regnet. Idag vaknade vi till flera minusgrader och ett vitt puder. Alldeles lagom mycket snö i mitt tycke, men om det ska fortsätta vara kallt behöver växterna ett värmande täcke.
Bersån är som gjord för granen.
I glashuset är det svalt. Vi håller ca 7 grader och vill man vistas där gäller det att snabbt göra en brasa i kaminen.
Trädgårdsmästaren Madicken. På bilden ovan har hon precis blivit åthutat när hon var i full färd med att gräva upp mina lökar. Som ni ser på blicken är vi inte helt överens. Hon testade några gånger till kan jag säga…
Det ska vara fortsatt kallt så idag tog jag in mina krukade fikon och min minsta japanska lönn. Jag hade glömt ta in min stora fina ‘Australe’-pelargon. Håller tummarna att den har klarat sig ändå. Julrosorna fick jag i alla fall in i går och det är jag glad för,
Solen skiner och det är så vackert ute. Trädgården är naken och bar, men lökväxterna gör den grönare för varje dag.
Madicken, 5 månader. Norfolkterrier.
Vår trädgård är inte anpassad för en liten valp och Madicken få inte vara där själv, utan vaktas noga. Julrosor, idegranar och törel är inte direkt lämpliga att förtära och att plöja rakt genom tuvor av krokus eller snödroppar har lilla älsklingen inget alls emot.
Man kan knappt tro det är sant, men nu har vi haft flera soliga dagar i följd och det är verkligen välbehövligt. Förutom att det höjer energinivåerna så hjälper det till att torka upp våra våta marker.
Lilla Madicken som tillbringat två dygn på djursjukhuset i helgen är tack och lov återställd och mår bra igen. Madicken hade troligtvis ätit något olämpligt och blev dålig i magen. När man är valp och så liten så går det snabbt utför och Madicken blev slö och uttorkad. På djursjukhuset fick hon dropp och piggade på sig efterhand. Vi saknade henne omåttligt och var tämligen oroliga. Det var så skönt när vi kunde hämta hem henne igen.
Välkommen mars, våren och ljuset. Mars är förvisso en opålitlig månad. Ibland bjuds det på härliga vårdagar och ibland på kalla mer vinterlika dagar. Idag vaknade vi till frost, men dagen blev vacker och vindstilla. Flickorna och jag tog med oss kameran ut i trädgården på eftermiddagen.
Som ni ser har vi nu klippt ner våra prydnadsgräs, inklusive hakonegräset. Jag har lagt ut kogödsel nästan överallt där jag kommer åt. Då marken är full av lökar och perenner går det inte att mulla ner den i arken utan jag lägger den helt enkelt ovanpå. Jag litar på att maskarna gör jobbet sedan.
Lilla Madicken växer så det knakar. Hon är nu 4,5 månader och mer än dubbelt så mycket som när vi fick henne. Det är i princip omöjligt att fotografera henne i trädgården då hon far som en tätting hit och dit.
Trädgården är bar och naken, men jag älskar färgerna och känslan att nu börjar allt om. Nu belönas man om man har tänkt på att skapa en struktur i trädgården som ger både färg och form.
Liten trädgårdshund.
Allt måste undersökas.
För er som inte vet så är Madicken en Norfolkterriervalp. Hon är pigg och busig, men samtidigt cool och lugn. Precis som en liten Norfolkterrier ska vara.
Först vill jag önska er alla en riktigt God Jul. Sen vill jag presentera familjens nykomling Madicken. Madicken är en liten Norfolkterrier. Våra två damer, Myran och Fanny är Norwichterriers. Den stora skillnaden mellan raserna är att en Norfolkterrier har hängande öron medan en Norwichterrier har stående öron.
Madicken är uppfödd av mina föräldrar och det var ju klart att vi inte kunde motstå att behålla en av tikarna. Syster Lisabet stannar hos mina föräldrar och bror Abbe har bor numera hos en härlig familj i Malmö.
Madickens mamma heter Peggy (Gabnor Gossip Girl) och pappa heter Putte (SE CH Monterosso Del Mercurio).
Som ni säkert förstår är vi upp över öronen förälskade i denna lilla goding.
Almbacken Trädgårdsdesign formger trädgårdar och grönområden.
Med hänsyn taget till platsens förutsättningar, husets arkitektur och dina trädgårdsdrömmar skapar vi tillsammans ett grönt rum som fyller dina behov.
Jag heter Maria Dremo Sundström och driver Almbacken Trädgårdsdesign.
Välkommen till min blogg som handlar om min stora passion, trädgård. Här visar jag bilder från min trädgård och mitt hem, reportage från andra spännande trädgårdar och projekt jag arbetar med .
Eventuella frågor svarar jag på i kommentarsfältet.
ALmbacken - trädgårdsritning
