"Mamma, allt Kristin gör är gott"

Jag har en väninna med stort hjärta som heter Kristin och som är en fena i köket. När Kristin kommer till oss brukar hon ha med sig en stor burk av sin hemmakokta hallonsylt, som är omåttligt poulär. Hallonen kommer från familjegården och är världens godaste.

I våras bestämde Kristin sig för att bli biodlare och ett litet bisamhälle införskaffades. Efter lite motgångar med en drottning som dog har de små flitiga jobbat ihop till den mest ljuvliga honung. Honungen har en viss anstrykning av mint i smaken, vilket tydligen kommer från lindblommorna. Kristin har genom att röra flitigt sett till att den är mjuk och len. En riktig finsmakarhonung!

När Ylva (tösen min) fick smaka honungen häromdagen kom det spontant "Mamma, allt Kristin gör är gott".

Jag är en honungsälskare av stora mått och många burkar går det åt i te, på smörgåsar och ibland på havregrynsgröten.

Tack Kristin och dina bin!

I natt har vi haft frost och jag har burit in en del växter över natten. Men nu svänger temperaturerna uppåt och blommorna åker ut igen. Idag åker trädgårdsmöblerna in; det är dags för vinterförberedelse.

Ha en riktigt härlig lördag!

Sista bilderna på Ullungrönnen i höstskrud...

....för den här säsongen.

För några dagar sedan såg den ut såhär och jag går runt och hojtar till alla i familjen "titta på rönnen - är den inte helt fantastisk?". Dom tittar snällt och måste såklart hålla med.
 

Chelsea chop på kärleksört

I våras tipsade Katarina (Katarinas trädgård) mig om Chelsea chop. I månadsskiftet maj-juni klipps perennerna ner till ungefär hälften. Då blir växterna tvungna att börja om på nytt där du klippte och blomningen försenas. Jag testade det på delar av mina kärleksört. Blommorna blir något mindre men de blommar fint fortfarande.

På nedersta bilden syns blommor som är "choppade" och de som redan är utblommade.

Höstsolen lyser på vitlysingarna

I går eftermiddag var det sådär vackert igen och jag förundras över att det fortfarande blommar lite här och var.

Vitlysningarna är fortfarande fina.

 Miscantus Sensis Malepartus som jag satte för ett och ett halvt år sedan börjar nu få lite volym.

Grönt på entrésidan

Nej, det blev inte någon utebelysning monterad i helgen. Vi hade planerat att göra det i söndags eftermiddag men då vräkte regnet ner samtidigt som det åskade och blixtrade. Vi kurade upp oss i soffan istället med härliga böcker. Lyxigt!

Hösten är här men framsidan är fortfarande riktigt grön. Klotrobiniorna är sena att slå ut på våren men i gengälld behåller de sin gröna färg och alla bladen långt in på hösten. Att bambun, buxbomarna och järnekarna är vintrgröna förstärker såklart det gröna intrycket. Olvonbuskarna brukar behålla en hel dela av sina blad hela vintern men efter årets torra sommar ser det ut som många kommera att trilla.

Inga direkt tjusiga bilder idag utan lite mer dokumentation. Så här ser det ut just nu. Terriern är med hela tiden....

Belysning i trädgården

I helgen hoppas jag att det ska finnas tid för att laborera lite med vår nya trädgårdsbelysning. Sedan innan är trädäcket ljussatt men ute i trädgården är det svart som natta.

Här kommer några bilder, tagna i början av sommaren, från trädäcket. Tyvärr blir ljuset mycket skarpare på bild än vad det uppöevs i verkligheten. Kan ju bero på fotografen....

I kväll kommer stora gossarna hem och umgås och det ska bli sååååå mysigt. Ha en riktigt härlig fredag!

Först lilla hund sen lite framsida

Tänkte jag skulle fota lite på framsidan men det blev mest på lilla hund.

För nya läsare (varmt välkomna) kan jag berätta att lilla vovven heter Myran och är en Norwichterrier. Myran är ett och ett halvt år gammal och kommer från kennel Soya i Skottorp. Myran som är en mycket trevlig liten vovve är hela familjens älskling och följer med överallt.
 

Och så var det ju en bild på entrén..