Tintin på väggen

När vi var i Paris i höstas investerade Nils (12 år) i två Tintinplanscher. Bra gjort, tycker jag. I svarta ramar blev det hur snyggt som helst på rummet och jag tror inte att han växer ifrån dem i första taget.

Jag vill bara kura inne med min terrier

Lilla vovven är värlsdbäst på att koppla av och mysa i soffan. Idag hade jag gärna stannat där med henne hela dagen. Myran, vår lilla Norwichterriern som nu är 11 månader. Oj, va tiden går fort.

 Själv fortsätter jag att klicka på olika väderprognoser med förhoppningar om vårväder. Nästa helg ser doch ut att bjuda på värmebölja med sådär 3-4 plusgrader. Bara det är plus säger jag....

Vårvinter och växthusdrömmar

Den bistra verkligheten......jag, gissa vad jag syftar på. Glad är jag i alla fall för mina bokhäckar. Hoppas att häcken runt studsmattan tar sig ordentligt i år och att plantorna har klarat sig i vinter. Efter förra vintern fick vi sätta om en hel del som inte hade överlevt.

Studsmattan ja, fortfarande vår bästa investering som faktiskt står väl gömd bakom magnolian. Men, det är också platsen för mina drömmars växthus. I år ska jag nog ha noga koll över hur mycket det hoppas för jag längtar efter ett växthus.

Men snart, snart blir det såhär:

Jag drömmer om min klematis Summer Snow

Idag klamrar jag mig fast vid sommarbilder och drömmer mig fram några månader. Mmmmm, att äta middag nere vid klematis Summer Snow. Jag är ingen mästare på klematisar. Har svårt att få dem att trivas och växa till sig. Detta gäller då inte Summer Snow som verkar vara helt idiotsäker. Jag älskar den för detta men också för att den blommar länge, länge med dom mest förtjusande små blommor!

Och så lite om den förfärliga snön....Jag läste någonstans att Mark Levengood hade Twittrat följande:

Tänka positivt. Saker som är värre än snö som faller i mitten av mars: 
1. Tarmvred. 
2. Att bli uppäten av en orm (kanske). 
3. Inget annat.

Jag kan inget annat än hålla med. Må vädergudarna tycka att vi nog fått vad vi tål för i år. Än så länge är dom med oss.....

I vår ska det byggas planteringslådor

När vi byggde vårt stora trädäck var det med tanke på att vi skulle ha stora planteringslådor som delade av och skapade rum. Detta har ännu inte skett men i år hoppas jag att det ska bli av. För mig är det viktigt att utemiljön fungerar stilmässigt med husets arkitektur och det tycker jag att min farbror och faster ha lyckats med (se bilden). De byggde sina lådor på 70-talet och miljön känns lika rätt nu som då. Snyggt hur alla lådor följer samma övre linje trots att två av dem står utanför trädäcket. Att sockeln är något indragen bidrar till ett lite lättare intryck men gör också att lådorna ser mer arbetade ut. En av lådorna är gjord som ett fågelbad, superfint.

Nu ser det lite annorlunda ut hos oss och vi får inte plats med lika många lådor, men stilen är helrätt till vårt gula 70-talshus och minst fyra får vi i alla fall plats med.

Bilden är tagen hemma hos min faster och farbror.

Jag längtar redan efter att få fylla lådorna med soldyrkande perenner och gräs.  Den suddiga bilden nedan har jag tagit på en bild i en av Claus Dalbys böcker och något i den stilen måste jag bara ha. Kombinationen av kryddväxter, gräs och violer i olika nyanser är helt underbar.

Att solskydda vintergrönt...

.....har jag alldeles glömt av i mitt gnällande över vädret i år.  Idag frågade maken mig om vi inte skulle skydda trädgårdens mest solutsatta lilla vintergrönaklot i år. Klart att vi skulle! Snaran uppe i bildens högra hörn har således inget med vad som döljer sig under det vita lakanet att göra men det ser ju lite makabert ut..

När sonen spelar tennis passar jag och maken på att gå en lång promenad med lilla hunden. Idag passerade vi det här gamla huset med formklippta vintergröna växter modell större. Såg riktigt häftigt ut med de tydliga formerna, alla olika nyanser av grönt och det djup som skapades. Formklippt vintergrönt är så snyggt! Tänk hur det hade sett ut om det inte varit formklippt....förfärligt tycker jag. Stensättningen med smågatsten och kullersten är helt rätt till den gamla byggnaden och riktigt fin.

Några vårkvistar i Signes kanna

Det är kallt men solen lyser och jag har slutat gnälla (för stunder i alla fall) och fixar vår inomhus. Några små kvistar i Signe Person-Melins lilla kanna blir jag glad av. Jag är mycket förtjust i hennes alster och faktiskt en hel del med hennes signatur nu.

Vi ska ha gäster i kväll så nu ska det lagas en massa god mat här.

Ha en riktigt skön eftermiddag och kväll!