Frukost till far

 Så var det söndag igen. Just nu tycker jag att tiden bara flyger iväg. Jag vet inte riktigt vad vi pysslar med men fullt upp har vi, hela familjen. Far blev i morse uppvaktad med frukost på sängen och jag har inlett mitt vinternöje, att spana på småfåglar. Givetvis stack allt blåmesar, talgoxar, rödhakar och nötväckor som kalasat hela morgonen när jag tog fram kameran. Liten Pilfink satt dock snällt kvar.

Jag har fått en fråga vem som gjort tavlan i förra inlägget. Det är en konstnär vid namn Curt Bjernevi som bor på Österlen. Vi gillar hans tavlor och har några stycken faktiskt.

Frukost till far

Eva Solos fågelbord gillas av både mig och fåglarna.

Bakom matbordet

Bakom matbordet har vi några välfyllda skåp. På dessa brukar jag byta ut tingen efter humör och årstid.  Just nu samsas några av mina fina fåglar (dom som jag har ute också) tillsammans med budda, skålar i fina färger, vackra liljor och så en ljusstake så klart. Igår morse föll ljuset in så fint att jag ville ta en bild. Inte förrän eftråt insåg jag att jag ju skulle ha tänt ljusen...

Höst utanför fönstret och surdegsbröd

Just nu gör jag absolut ingenting i min trädgård men sitter gärna i soffan och tittar ut på förändringen. Jag är väldigt glad för det vintergröna och bokhäcken som behåller sina gyllene blad hela vintern. I helgen blir det lite lövräfsning och fixande.

Idag är jag ledig och ska snart åka upp till mina föräldrar. De, inte längre så små barnen, har varit där några dagar på "höstkollo". Jag hoppas på att komma ut i skogen, något som jag längtat efter länge men som bara inte blivit av.

Jag är lite av en "periodare" och för tillfället har jag snöat in på att baka grova surdegsbröd. Som alltid när jag faller för ett recept eller metod är det enkelt och snabbt men mycket gott som gäller. Jag har inte varit helt nöjd med receptet jag ursprungligen följt utan håller på att laborera lite med det. Här kommer en bild på morgonens bak och - nej, jag var inte uppe i ottan. Degen rörs samman kvällen innan och jäser sedan under natten. Recept kommer lite senare när jag är fullt nöjd.

Höstfärger är vackert

Mer höstlikt än så här blir det inte. Vi tänder ljus, eldar brasa och äter äppelkaka så det sprutar ur öronen. Man får göra det bästa av situationen helt enkelt.

Så närmar sig också Alla helgona som föregås av spektakulära godisbomben Halloween. Härhemma diskuteras nu om man verkligen måste vänta till måndag för att gå "bus eller godis". Inte för att jag är jättestor på Halloween men om det nu ska firas så ska de i alla fall vara på rätt dag.

Nu ska vi ta oss en sväng in till staden, strosa lite och fylla på vantförrådet.

Önskar er en riktigt skön helg!

Var tog den lilla Carmencitan vägen?

Ibland blir allt bara så bra. Som när jag ställde frågan här på bloggen om det fanns någon som var intresserad av vår Carmencitarönn. Och tänk, det fanns det. Det visade sig att Hanna (med supertrevliga och mysiga bloggen "I Tages Trädgård"), hade tänkte sätta ett litet träd i sin planerade rabatt och varför då inte en liten Carmencitarönn. Gissa om jag blev glad. Igår kom således Hanna med familj (bl a gulliga, gulliga Tage) och hämtade trädet. Vi hade såklart hur mycket som helst att prata om och jag ser fram emot ett besök i Hannas trädgård till våren. Måste ju titta till lilla trädet också.

Nu har vi istället planterat en Ullungrönn som är ett större träd och med åren kommer att ta lite mer plats än Carmencitan, vilket jag tycker krävs i vår trädgård.

Sex i rad - igen

För två år sedan planterade vi 6 st klotrobinior på framsidan. I våras visade det sig att en av dem hade en skada på stammen som det gick röta i. Den blev då utbytt. Lite senare var det ytterligare ett träd som mådde dåligt. Där var det ympningen som inte hade läkte och kronan dog. Hela sommaren har vi haft ett hål i rabatten men nu äntligen har vi sex träd i rad igen.

Trädfrågan avgjord

Nu har vi änligen bestämt oss angående carmencitarönnens vara eller inte vara. Som jag nämnt tidgare har jag inte tyckt att den lilla skira rönnen gjorde sig i vår frodiga trädgård med stort körsbär, enorm pil och stor magnolia. Att vår trädgård dessutom är omgiven av stora gamla träd gjorde inte heller saken bättre för lilla rönnen med de otroligt vackra men näpna bladen. En carmencitarönn ska inte ha så stor komkurrens helt enkelt. I helgen slog vi därför till på en ullungrönn, som jag faktiskt velat ha hela tiden men först valde bort på grund av att de blir så mycket större än en carmencita. Nåväl, den tiden den sorgen tänker jag nu. Jag tror att ullungen gör sig bättre i vår trädgård och jag tycker att de är sååå fantastiskt vackra.

Nu tycker jag att det är lite jobbigt med carmencitan som faktiskt är ett mycket vackert litet träd som skulle vara en riktig pärla på rätt plats. Vi planterade vårt träd för 1 1/2 år sedan och det hade då redan flera år på nacken. Någon som är intressead av en liten rönn????

På bilden ses carmencitan till vänster och nyinköpta ullungen till höger.

I år fick tyvärr carmencitan inte så vacker höstskrud men förra året såg den ut så här: